sofiosara

Casper har varit min favorit enda sedan första gången jag red honom. Åh vad jag minns den lektionen som igår. Det var sista gången innan sommaren och jag red i P3. Vi gjorde chokladpuffleken eftersom det var sista gången och jag satt och var så oerhört lycklig under hela den lektionen. Det såg nog inte särskilt snyggt eller prydligt ut, men jag red för att jag tyckte att det var oerhört kul. På den tiden var jag nöjd om jag lyckades få min ponny att skritta, trava och galoppera utan några större problem hehe. Oh ja, på den tiden hade man inga höga krav eller för stora mål.


Under en period trodde jag att jag aldrig skulle få se min lilla drömprins igen. Han åkte och på sommaren och jag fick ingen chans att säga hej då. Veckorna gick och jag saknade min lille plutt, men jag hoppades att han fått ett nytt lugnt och fint hem. Där han skulle trivas bättre än vad han gjort på Ågesta. Han är ju en känslig herre, lille Casper. En dag kom Linda och frågade ifall jag ville följa med till andra sidan för Casper hade nämligen kommit tillbaka. Han hade skadat benet så han hade boxvila. Det går inte att beskriva den lycka jag kände när jag såg honom igen. Jag blev så oerhört lycklig! Tiden gick och Casper blev tillslut bättre i sitt ben. Han sattes igång och började gå lektioner igen. Åh att få rida honom igen efter en så pass lång tid var underbart. Tänk vad mycket jag upplevt med dig. Första terrängträning var på dig, den första riktiga placeringen fick jag också med dig. Minnen som aldrig glöms bort. Finafinafina Casper. Han har lärt mig så oerhört mycket och kommer alltid betyda något alldeles extra för mig ♥